Still..

Den synliga destruktiviteten
har lugnat sig
men stormar fortfarande
under ytan
Ännu inte helt blekta ärr
vittnar om det förflutna
det som var
men inte är
Den osynliga destruktiviteten
pågår
konstant
vägrar sluta
Syner, minnen
tankar, bilder
Allt rullas upp
bakom de slutna ögonlocken
Som i en film
där du själv var huvudrollsinnehavaren
En film
du önskar hade ett lyckligt slut
En film
som ännu saknar sitt slut


Under ytan
ligger allt fortfarande och gror
Du hatar att du minns
Du hatar att du saknar
Du sitter där med bladet
för du vet att det läker
helar
Du vet att det är fel
att det gör ont
Ändå går tankarna dit
och du får kämpa
för att motstå
frestelsen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0