bitterfittanpersonifierad

Älska mig för den jag är
Inte för den du vill jag ska vara

Jag har en telefon
full av ord
Full av sena natt-tankar,
full av massa svammel
Full av saknad,
full av sorg
Full av ilska,
full av besvikelse
Full av lust,
full av olust
Full av hopp,
full av förtvivlan
Full av besvärjelse
Full av allt,
allt som mal
i mig



Allt är stopp
har tagit slut
känns tomt
Ingenting
känns längre roligt
Ingenting
är vad det borde
Ingenting
eller allting
känns bara helt jävla
fel



Alltför mycket tankar
i mitt huvud
Alltför mycket saknad
över något
jag inte ens vet
vad
det är
Alltför mycket hat, ilska, besvikelse
över något
jag inte ens
kan sätta fingret på
Alltför lätt att hänga upp mig
på det
jag inte
borde



Man kan inte få saker
ogjort
Men om jag kunde
skulle all närhet
med er
vara som bortblåst, försvunnen
För den
har gjort mig
mer ont
än jag någonsin
kunnat
föreställa



Och jag vet
egentligen inte alls
vart jag vill komma
Jag vet bara
att jag inte
längre
vill

Jag ville vara
sådär himla fantastisk
Och alldeles
alldeles underbar
Perfekt
Men jag har insett
att
det är jag inte
Kommer aldrig vara
Kommer aldrig bli
Men kanske
är det inte
någon förlust
För vem fan
vill vara
perfekt?
Perfekt är bara jävligt tråkigt

Kalla kårar
längs
min rygg
Frysattacker
Skakande kropp
Ögon
som sakta fylls med tårar
Minnen
som väller upp
Minnen
som jag helst vill glömma
Nya sätt
att hantera
sånt som är jobbigt
Klipp av håret
Skaffa en till tatuering
Fler hål i öronen
Vad mer kan jag göra?
Kanske
är det
ett rop på hjälp
Kanske
är det
bara
en fas
som ska gås
igenom
Kanske
är jag bara
förlorad

Så vacker
Så fantastisk
Så oändlig
Men ändå
Som ett tak
Ett tak,
som skyddar
Ett tak,
som ger trygghet
Ett tak,
som egentligen bara är
en illusion
En falsk trygghet
ett skydd 
mot det okända
Gör mig rädd
Men ändå
så lycklig
tillfreds
Om så bara
för blott
ett ögonblick