bitterfittanpersonifierad

Och jag vet egentligen fortfarande inte vad du ville..
Du berättade glatt om ditt och datt..
Jag svarade artigt..
För egentligen kände jag för första gången att jag inte brydde mig..
Du skröt på om både det ena och det andra..
Och jag kunde inte annat än sitta och skratta och gråta på samma gång..
Jag tyckte synd om dig..
Du var så patetisk där du satt jag skröt om allt..
Du ville så mycket ha min bekräftelse..
Och för första gången någonsin kändes det som om det var JAG som hade övertaget!
Inte ett livstecken på över ett halvår..
Sen kommer allt på samma gång..
Och visst saknar jag fortfarande ibland..
Men det är bättre nu..
Jag tänker inte ens på det varje dag längre..
Men jag vet
att jag likagärna
kan vara
tillbaks
på ruta ett
imorgon..