Precis som vanligt..

Jag ser dig..
Du hör av dig..
Det går ett par dagar..
Jag drömmer..
Fina, verkliga drömmar..
Osannolika, vackra drömmar..
Varför känns de alltid så verkliga?!
Och varför känns det alltid som du vart hos mig när jag vaknar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0