Sådär på natten..

För andra natten i rad vaknar jag av fruktansvärda kramper i magen.
Jag har aldrig längtat hem så mycket som just då.
Hem, till min egen säng.
Hem, till mitt eget badrum.
Hem, där jag kan ligga och ljudlöst skrika mig igenom smärtorna utan att behöva tänka på någon annan.
Hem, där jag kan låta tårar komma när de vill, som de vill.
Hem, bara hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0